«Sunterra» våga något nytt med sin pånyttfödelse och när gitarrer drar igång tunga riff, gnisslar syntharna och morrar ackompanjeras av hoppande beats. Det österrikiska gothic metal-bandet gör musik inspirerad av den forntida egyptiska gudinnan Isis och kombinerar metal med scratching och blandar in en rejäl nypa industrial och dubstep (!) i kompositionerna. Ja vänner, ni läste rätt! Låter konstigt, men det är just det som gör de sex låtarna på "Reborn" varierande. Bandet definierar riktningen för sig själva och blandar om ingredienserna för att presentera fantastiskt rörande låtar.
Med «Reborn» upphör en tolvårig torrperiod, då var «Graceful Tunes» det sista albumet från det gothic metal-bandet, som grundades 1994. Efter det var det tyst, det österrikiska bandet låg på is i hela nio år och återaktiverades 2015 med en ny line-up och musikalisk kursändring. Med mycket mer experimentella ljud kunde titeln på EP:n "Reborn" inte vara mer passande. På något sätt påminner wienarna mig om «Krematorium», även om «Sunterra» förlitar sig inte på tydlig och grwol sång av manliga representanter och Libuscha «Lilly» Hruska och Karl «Carlos» Heinz Krug duellerar här. Associationer med "Lacuna Coil" och "Theater of Tragedy" kan också kännas igen, men det måste tydligt nämnas att wienbandet inte låter som en bild av dessa band, utan att deras självständighet står i förgrunden. 'Reborn' markerar återuppståndelsen av metalformationen och representerar ett fräscht nytt opus som är 100% 'Sunterra' men markerar en musikalisk utveckling av bandet utan att trampa på sitt eget arv. "Sunterra" skapar sitt alldeles egna, omisskännliga sound och visar gamla och nya fans att de har rest sig med ny fräschör.
Om du jämför «Graceful Tunes» med «Reborn» ser du knappt något gemensamt. Bara sången påminner om tidigare dåd. Fortfarande dominerar kraftfulla growls, som går hand i hand med tydlig kvinnlig sång och förvränger till hårda skrik här och där. Här och var på «Reborn» finns det fortfarande intressanta spoken word-passager och andra spel i det experimentella soundet någonstans mellan progressiv metal och hardstyle/dubstep. Intrikata riff och föränderliga låtstrukturer leker med lånade grooves och här och var slängs det in lite Death Metal. Det hela är garnerat med en bra mängd elektro, som ibland stöter in i hiphop-beats, sedan igen i hårda industriella världar, bara för att leverera en fet hardstyle-bredsida i nästa låt, men lyckas överraskande nog smaka på mängden variation med metal och för att få det hela att låta bra. Om du inte är van vid att experimentera så här kan du behöva ta det lugnt och lyssna på EP:n en eller två gånger till. Efter det kommer du dock snabbt på att fira takterna och sjunga med i refrängerna.
Med öppnaren "Reign Supreme" försöker de bygga en bro till det förflutna. Det är heroiskt stampande Gothic Metal med trumåskväder, sågande gitarrer, djuphalsiga manliga growls och förtrollande kvinnlig sång. I takt med att skivan fortskrider går de dock helt bort från det gotiska hörnet och Metal tar också en allt mer underordnad roll. Istället vänder man sig mer och mer till elektro, det blir nog termen Metalstep (!) som nämns i promobladet. Den andra låten är helt annorlunda, efter en experimentell början följer en mörk melodi. "Shadow In The Dark" introduceras dramatiskt, tills intressanta ljudkonstruktioner ansluter sig till dem, som förvandlas till ett sorgligt pianospel. Mörk dyster sorg som bärs av Lillys sång. «Lord Of Lies» rockar verkligen och är elektroniskt förvrängd Gothic Metal med en drivande melodi. Det blir riktigt brutalt med "This Is WAR". Ökad fart, grov Gothic Metal, trumsalvor, känslomässigt sorgliga pianopassager och en gnutta elektro. Låten är mycket mer experimentell och lånar mycket från crossover-ljudlandskap och progressiv metal. I "Ministry Of Thoughts" möts gothic metal, dystra elektro och virvlande dubstep-element. Låter konstigt vid läsning, men låter bra och passar spåret bra. "Håll käften", å andra sidan, kommer ut ur högtalarna på ett mörkt och bisarrt sätt. Det hela bjuder på aggressiva Death Metal-element, riffande i ett klassiskt industriljud och melodilinjer som i Gothic Metal. Tillsammans med Scratches är det en märklig, egensinnig och hittills ohörd variant av metallisk musik. Dessutom finns det en tydligt experimentell lista och många ljud som du känner till från Prog Metal.
Överlag är låtarna fulla av musikaliska kontraster och musiken i «Sunterra» är sprudlande av variation, vilket också får låtarna att verka lite "rastlösa" ibland. Jag saknar lite den "röda tråden" i den här EP:n, men gillar du det högljutt, grinigt och varierat kommer du att vara väl betjänt av det här albumet. Rent tekniskt finns det inte mycket att gnälla över och formationen har också idéer. Man måste gilla elektrovibbarna, de sitter som hand i handske trots det uppskattade ljudet. Självklart förtar inte grundstrukturen i «Sunterra» det, du får varierade, lättillgängliga och minnesvärda gotiska rock/metallåtar med en mängd undertoner. «Sunterra» lyckas bryta sig ur föreskrivna genrekorsetter och skapa något väldigt unikt. Extremt varierat, väldigt föränderligt, men ändå absolut autentiskt. Fokus ligger på Lilly och Carlos duettsång, trogen mottot: Beauty and the Beast. Den coolaste låten på skivan är, av allt, den mest elektroniska: «Shut Up!!!» framförs mer eller mindre som duett och med en viss radiospelskaraktär. En intressant idé som också implementerades väl och avsevärt uppgraderar skivan. Sammantaget kommer EP:n bra in i hörselgångarna och gör dig glad i längden. Man kan bara hoppas att wienarna inte väntar ytterligare tolv år till nästa släpp. «Reborn» är spännande från början till slut och samtidigt uppfriskande annorlunda. Välkommen tillbaka!
Tracklist:
- Härska enfaldigt
- Skugga i mörkret
- Lies of Lord
- Detta är krig
- Tankedepartementet
- Håll käften!!!
[rwp-review id=»0″]