Det svåraste för en musiker är att tävla mot sin egen bästa prestation. Bruce Springsteen har blivit känd för sina spännande, timslånga konserter och igår, som en del av sin "Working On A Dream"-turné, satte han sig för att försvara detta rykte redan vid nästan 60 års ålder. Och han gjorde detta extremt framgångsrikt!
I början av konserten igår trodde 40 000 fans knappt sina öron, Springsteens E Street Band började med lokal folklore: en musiker från bandet framförde folklåten "Ds Vogu-Lisi" på dragspel tills Springsteen själv kom upp på scenen och gick med i "Badlands" börjar kvällen. "Hur mår du? Jag är glad över att vara i Bern."
Arrangörerna förväntade sig att Stade de Suisse skulle vara nästan slutsåld inför konserten, jag tvivlar på att konserten var slutsåld. Hur som helst, så njuter uppenbarligen fortfarande av att stå på scenen live även efter decennier. "Det första jag gör när jag kommer ut varje kväll är att titta på ansiktena på första raden. "Ibland hittar jag en viss person och då spelar jag bara för dem hela kvällen", sa musikern till USA Today. "Självklart gör jag musik för alla i publiken, men ibland tittar jag på två eller tre personer och bestämmer mig: Du är anledningen till att jag står här idag och att jag får mitt hjärta att nästan explodera."
Bruce och hans band bjöd på en fartfylld konsert i nästan tre timmar. Springsteen säger att han inte kom hela vägen till Bern för att "bara" rocka huset, säger Springsteen under showen. "Vi vill bygga ett hus av kärlek, hopp och lycka." han predikar från scenen, vilket gör att man nästan vill ropa "Hallelujah" högst i lungorna. Det blev också tydligt i Bern att Springsteen inte bara vill stå för underhållning för en kväll. Han ser sin musik som ett medel mot "sorg och förtvivlan".
Som sagt, jag är inget stort Springsteen-fan, men det var bra att se igår att det fortfarande finns gamla musiker där ute som fokuserar på musiken och fansen snarare än showen och glamouren. Det är beundransvärt hur mannen, som är snart 60 år, spelar den ena pjäsen efter den andra i 3 timmar oavbrutet (!) och helt enkelt ger allt. Den enda droppen av bitterhet för mig var Wanderpriester-inlägget, som inte borde ha varit så för mig. Tja, jag vet varför jag är mer intresserad av musik av långhåriga, tatuerade, dåliga pojkar Det är bara Rock 'n' Roll, men jag gillar det!
Setlistan finns där efter hoppet.
- Intro: «Ds Vogu-Lisi»
- Badlands
- Ingen övergivande
- Hon är den
- Fredlös Pete
- Ute På Gatan
- Arbetar med en dröm
- Frön
- Johnny 99
- Atlantic City
- Hungrigt hjärta
- Jag bekämpade lagen
- Nedgående tåg
- För att natten
- I väntan på en solig dag
- Det förlovade landet
- The River
- Radio ingenstans
- Ensam dag
- Den stigande
- Född att springa
- Thunder Road
- BISTRA TIDER
- Bobby Jean
- Amerikanskt land
- Glory Days
- Dansa i mörkret
- Rockin› All Over The World (John Fogerty Cover)
[rwp-review id=»0″]
Mina ord, mina ord. En rock'n'roll-åska! Den enda droppen bitterhet, det där med korvarna är en sådan sak i Bern. Jag skrev också min konsert- och korvrecension lite sent: http://www.pixelfreund.ch/2009/07/bruce-springsteen-und-das-vogel-lisi/
Inte bara i Bern, korven brukar inte vara ett problem och tyvärr är det precis så det kommer...